Det var nånting jag skulle fråga sa han strax efter la han på Det var väl inte så viktigt Men det växte sig försiktigt i hennes huvudverk ändå Som en gnagande fråga Hon åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån Fast han säkert redan flyttat där ifrån
Tiden går och hösten fryser till Och blir till vinter över ån
Det var nånting hon skulle svarat nånting som hon kom på När hon läste i en tidning Nånting om ensamhet förtvirning inget särskilt men ändå Hon skulle säkert förklarat nånting Hon går hem förbi hans lägenhet har dom målat och byggt om Han har väll säkert tat sig loss och vänt sig om
Från stan så väntar höst som fryser till och blir till vinter över ån
Han kunde frågat hur hon kände Och förklarat vad som hände Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier Han kunde göra allt utan att (tvika??) Han skulle sett att dom var lika Här står nu hon med huvudvärk och svär i grubblerier
Finns inte plats för några tårar nu när hans och hennes mark har blivit till en öken Ingen lek att vara fröken Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta dårar Och hennes varma mjuka rum är nu blivit en benvit korridor där hon om natten går å svär å bitts å slår
Å tiden går och hösten fryser till och det är långt till nästa vår
Det glömmts ett hjärta kvar i frosten En man som aldrig aldrig skrev En man som undrar om hon gråter Å kanske hon förlåter om hon fick veta om hans brev Som ligger kvar på posten Han åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån Fast hon säkert redan flyttat där ifrån
Tiden går å hösten fryser till och det blir vinter över ån
Han ville fråga hur hon kände Och förklara vad som hände Han ville säga nått om alla sina goda teorier Han skulle gärna ta en fika Å han vet att dom är lika Lika komiska när båda trampar runt i grubblerier
