Någon har fingrat inatt vid dom daggvåta marker som ingen förut fått beträda. Hon vaknar i okända lakan, och ser sina sorger hon inte trodde gick att förädla. Och allt hon glömt är som hon mår, med sina fingrar i hans hår. Han talar ömt, och hon förstår. En glänta syns i hennes snår.
Här lever lyckan, lever livet. Det är vår för Hjärter Dam. Så, rusa på, rätt in i virvelstorm, för vinden är för tam. Och galna vinterord blir vänner, när hon försvinner i hans kram. Bara vinden är för tam!
Inatt var det någon som lyssnade till hennes snåriga ord och fördjupade tankar om livet. Inatt fick dom se att en kärlek var oanvänd, och ett ordförråd stod övergivet. Nu skiner morgonsolen in; vackrare nu än någonsin; när han kysser hennes bleka vinterskinn. Hjärter Dam, nu är han Din!
Här lever vintern, lever frost, men det är vår för Hjärter Dam. Så, rusa på rätt in i virvelstorm, för vinden är för tam. Och galna vinterord blir vänner, när hon försvinner i hans kram. Bara vinden är för tam!
Luften är klingande isblank omkring deras kroppar där dom går. Ser Du nåt som liknar en tår, så är det isen som droppar. För nu är det vår för deras mörka sår.
Någon har fingrat inatt vid dom daggvåta marker som minner om livet och förtrollar en vinter. Någon har visat sig gå ungefär samma snirkliga, dunkla väg, i Hjärter Dams labyrinter. Dom har vadat genom slam, genom sot och grus och damm. Så må dom lyckas ända fram. Hjärter Dam, bara lev och sjung. Sjung en psalm för Hjärter Kung!
