Den birfilande snöstorm vid herkuliska uren Över iskrönt gränsrygg i ursprungsmakt Fran bergryggens skulderblad hörs näverluren De klagande toner i svältande trakt
Med hungerns sorgevagnar som släpande ok Utmärglade, halögda, med bukar som rämnar Nybyggaröden insvepta i vinterns dok Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar
Vävtätt är snöfallet som ger en matt belysning Kylan förkunnar sin härskarrätt Nu födan har sinat, allt känns som en feberrysning Det gnager i själen hos fjällbygdens ätt
Livslagan falnar för omältig nöd Ett kungarike, för kött och bröd Fran korpboning höres hanskratten Sa sakteligen närmar sig polarnatten
Och fjällskred avlas vid topparnas fästen En dundrande härsmakt i rasande färd Byns undergang, och lavinen är själva offerprästen Och drivornas fängsel dess altarhärd
Med hungerns sorgevagnar som släpande ok Utmärglade, halögda, med bukar som rämnar Nybyggaröden insvepta i vinterns dok Där ovädret skövlar och ruiner efterlämnar
Frosttronade de domnar Till griftlig stillhet de somnar
